Iris och jag forever

susie bright var inte lösningen

2006-07-05T01:58:00.000-07:00

tiden går och ibland måste man låta varandra vara fast i tankefällor och besvikelser. det har såklart inte varit påfrestande att iris bara kommunicerar genom att slänga i dörrarna en eller två gånger alternativt har dee snider på högsta eller nästa högsta volym. jag känner mej tvärtom tacksam över att hon känner sej fri att spela ut hela sitt register när hon är med mej. det handlar inte alls om en medberoendesituation att jag på olika sätt försöker lösa saker och ting. och att jag nu senast skickade henne länken till gårdagens susie brightstory som just handlade om butch goddesses och public places som jag tyckte hade kopplingar till mina egna öden och äventyr. hade hoppats att någon annans ord kunde få henne att förstå. iris har nu köpt nya högtalare till stereon och pick-upen har fått utombords-pa-system. jag förstår såklart att jag bär hela ansvaret för händelseutvecklingen och jag måste hitta ett sätt att kommunicera där jag når fram. giraffspråket behärskar jag ännu inte tillfullo. sprang därför ut på lunchen och köpte alcazars mix av don't you want me. tyvärr är den ju från 2002 och alltså utan magnus carlsson, så ja i don't know. men det är värt ett försök.

äsch vi bara skojade..

2006-06-29T00:17:00.000-07:00

..det är klart att inte VI har utmaningar. det är klart att inte iris blev sur igår och smällde i dörren när jag gick runt hemma med en lycklig min.

kärlek,
från mej (viskandes: malmö aviation, i'm telling you!) och iris (viskandes: hon behöver få stå i centrum ibland, håll det inte emot henne)

också vi har utmaningar...

2006-06-28T08:30:00.000-07:00

..och eftersom iris fortfarande surar så får väl jag vara den som skriver. ja, nu vill vi inte göra er oroliga, detta är något som gör att vi kommer utvecklas och stärkas i relationen. och för alla oss som älskar cullberg så ser vi kriser som ngt som bär med sig möjligheter. inte så att detta är en kris. eller iaf inte för mej. - e d d för dej älskling? ...iris slänger igen dörren till vardagsrummet och stereon är plötsligt uppskruvad på max. "we're not gonna take it, no we're not gonna take it" sjunger twisted sisters....hrm..jag visste inte att iris gillade sminkade old school hårdrockspojkar.

well well back to iris kris. iris och jag har en öppen relation. ett av skälen till det är dock att ingen av oss någonsin så mycket som tittat på någon annan (har vi sex med andra blundar vi följaktligen). och så idag hände en pryl som gjorde att iris tycker att jag svikit löftet om vad man gör och inte med vem. jag passerade säkerhetskontrollen till flyget och till min lycka så pep det! vad pipet betyder? tror typ att det betyder 'den där bruden behöver bli upphånglad' men är inte säker. det har inte pipit förut. den snygga kvinnliga säkerhetsmänskan på andra sidan röntgenapparaten kommer till min undsättning. och i'm telling you, no foreplay whatsoever. ja, jag vet att en del dissar användandet av förspelsordet, men ja...vad jag försöker säga är att hon kastar sej över min kropp. och det är knappast så att hon kollade av om jag var med på det eller inte. (jag bör nog kontakta malmö aviation...) fast jag försvarar henne med att jag säkert glittrade med ögonen när jag hörde pipet och kastade lystra nyfikna blickar på säkerhetspersonelan som betydde "vem av er blir det honeys?". iaf, så var det en i det närmaste helkroppsgenomgång. och jag och iris...eh..hur ska jag säga...ja vi har väl aldrig varit såå publika. folk står liksom i kön och väntar på att gå igenom säkerhetskontrollen och låta kameror genomsöka deras bagage. och där står jag och ...ja, vem hon nu är my mystery lover. värsta stone butchen iaf. ja, för att jag tänkte efter ett tag att näe, men inte ska jag väl bara ta emot hela tiden. så jag gör några ansträngningar att byta rollerna, men nix. det vill hon inte. då är det klart. tydligen. hon skickar mej vidare med ett leende. jag känner mej förbrukad och utnyttjad. att hon dessutom är igång med nästa person mitt framför mina ögon, ja där går gränsen för grymhet.

eh...just det..iris var det ja..sorry honey, jag glömde inte alls bort dej mitt i detta. jag tänkte på dej hela tiden darling. nähä, twisted sisters kunde visst sjunga högre "we're not gonna take it!"

alla ni där ute, så här kan det vara också i det perfekta förhållandet. jag återkommer när vi kommit vidare.

kärlek,

från mej, dee snider och iris

fulländad relation, midsommar och kristelefon

2006-06-26T01:20:00.000-07:00

i morse när iris malde kaffebönorna och jag läste högt från morgontidningarna på nätet, började vi prata om ett problem vi tror det kan innebära att vi lämnar ut vår relation. en rädsla vi har är nämligen att människor inte kan känna igen sej och att vi genom vårt fulländade liv kanske lägger än mer pressure på you people out there som hoppas på en enklare och mer nära relation till er/a partner/s. det vill vi naturligtvis inte och vi funderade på hur vi kan göra för att motverka ngt sådant. vi försökte dra oss till minne perioder i relationen som inte varit fulländade. efter långt tänkande så fick vi överge förhoppningen om att kunna hitta något sådant. vi gick över till att försöka hitta stunder av irritation, besvikelse, eller missnöje på något annat sätt. det misslyckades vi också med. allt är helt enkelt perfekt när det kommer till vår relation. men, vad vi kan trösta er oroliga själar med är att vi hade ett liv innan vi träffade varandra. ja, liv och liv, så mycket till liv kanske det inte var, men det fanns tid som förflöt innan vi träffades den där sommardagen i tanto för många många år sen. och då hade vi ickeperfekta relationer. så misströsta inte!

vår midsommarhelg gick som vanligt i det underbaras tecken. iris hade i hemlighet hyrt ett litet rött hus ute på en kobbe i skärgården, hämtat mej vid strandkajen och låtit förbereda med kylt bubbel och midsommarmat. till ljudet av vågor som slog mot berget läste hon högt ur sapfo och jag satt i hennes famn och tittade ut mot solnedgången.

det enda som inte gick som det skulle var att vi glömt kristelefonen i stan. som vanligt får ni alltid ringa om det är en fnurra på tråden i relationen. har ngt allvarligt hänt, tveka inte att slå 7777 så gör vi vad vi kan för att hjälpa till. när vi kom tillbaka till stan på söndagskvällen var telefonsvararen nedringd. vi är ledsna för att vi nu kan ha svikit er tillit och kommer fortsättningsvis ha en reservtelefon (numret dit är 8888). många oroar sej över det faktum att dom inte drömde om rätt person trots nogranna förberedelser med blommor, hopp över gärsgårdar osv. vi vill lugnt bara säga att ibland är herrens vägar outgrundliga. följ bara med! men också till dom av er som undrar om det är otrohet att drömma om någon annan (trots att ni inte plockat det där blomstrena), jaa det är klart att det är! det är hemskt av er att drömma om andra, och vi föreslår att ni både ringer oss igen OCH bokar in er på parterapi!

kärlek till er alla!

iris och jag

det var en gång för länge länge sedan..

2006-06-22T05:05:00.000-07:00

flest samtal och brev har vi tveklöst fått kring frågan om hur vi träffades. därför börjar vi där. men vi vill här påpeka att det inte finns en sanning, att sättet man betraktar världen utifrån i stor grad handlar om den position man betraktar den utifrån. vi oroar oss något för att sättet som frågan är ställd på önskar ett svar som tvingar oss att om inte skriva in oss i så i alla fall förhålla oss till en strukturalistisk ondskefull vetenskapsteoretisk diskurs. och DET tycker ju vi e hemskt. såklart. *ler* vi är ju rättroende poststrukturalister. av tidsbrist kommer vi dock välja bort sätt att besvara frågan som handlar om att problematisera våra positioner, de kategorier vi bidrar till att upprätthålla genom att över huvud taget tala om det hela osv. också vi har våra svagheter. och vi vill gärna berätta det för er, för att inte skapa ett för stort avstånd mellan Er och Oss.

vi sätter oss till rätta i vår svarta ikeasoffa, iris tar upp florence (katten) i knäet, vi tittar på varandra och ler.
iris: vill du börja?
jag: okej...*tänker* mm...jag minns första gången vi sågs, det var på en picknick som några vänner ordnade i tanto. jag tror det var i slutet av juni 1979 och tioårsjubiléet av stonewall day och judy garlands begravning, jag minns att det var soligt och varmt och vi satt topless i våra manchesterbyxor. mina var mörkgröna. jag hade tagit av mej mina nyinköpta träskor som givit mej skavsår. jag hade just flyttat till stockholm och cissi och eva var än så länge dom enda jag kände här. dom hade pratat om iris, en cool amerikansk collegestudent som reste runt i europa under sommaren som dom hade träffat ...längre hann dom inte förrän deras ord avbröts...av dej. där kom du promenerandes över gräset, ner för backen från hornsgatan. du hade slitna jeans och en urtvättad grå janisjoplint-shirt. vinden lekte med ditt hår och det var som om du skred fram över marken. jag reste mej, var som i trans och började i samma rytm som du röra mej mot dej. så började vi springa..
iris:..och sekunderna senare omfamnades vi och vi visste båda att det här var för alltid.
assistent 1 till assistent 2 (viskandes): är dom här brudarna psykopater eller?
assistent 2 till assistent 1 (viskandes): vi vet inte det ännu. dom är under utredning. spela bara med.

vi jobbar på så gott vi kan

2006-06-22T00:50:00.000-07:00

men mailskörden är stor och telefonen ringer i ett. vi vet att det finns ett stort behov av råd och kunskap därute som vi efter bästa förmåga tänker fylla. just nu sorterar vi tillsammans med våra nyanställda assistenter in frågorna i olika teman och kommer börja beta av dom ett efter ett. för att få en fingervisning om vilken typ av frågor vi får och alltså vilken typ av råd ni kan vänta er följer ett axplock ur högen:

* mina parters tröttnar alltid efter en månad, vad gör jag för fel?
* mina partners tröttnar aldrig, vad gör jag för fel? vill alla köra hela tillsdödenskiljersejåtprylen, var hittar jag andra som är som jag?
* vi försöker krydda till vårt sexliv efter 17 år ihop, men bend over boyfriend 2 är slut i butiken. vad göra?
* jag och min katt har levt skiljda åt i flera månader och när vi nu återförenats har hon svårt att känna tillit igen. har vi någon chans?
* vem är det som är mannen och vem är det som är kvinnan, av iris och dej?
* försöker mitt ex göra en kommentar till diskussionen om autencitet i berättelser när hon hänger ut mej i sin blogg/qruiserdagbok? om så varför håller hon sej så nära sanningen? eller är detta bara ett uttryck för omogenhet och respektlöshet från hennes sida? p.s hon heter inte jt leroy.
* hur träffades egentligen iris och du? berätta berätta om er fantastiska relation!

kärlek,
iris och jag

trycket är hårt

2006-06-21T08:38:00.000-07:00

sedan vi lanserade sidan så har vi bombarderats av ivriga människor, för vilka vi kanske är det sista hoppet. vi tackar för det förtroendet och lovar att förvalta det efter bästa förmåga. vi vill bara säga till er alla därute, ge inte upp. svar på era frågor kommer, men det kan ta lite tid. vi håller just nu på att anställa fler för att kunna hantera det stora trycket på vår sida.

och i väntan på svar från oss, så hänvisar vi till några av våra allra käraste vänner och tillika kollegor gay och kathlyn

kärlek,
iris och jag

vi vill gärna hjälpa er

2006-06-21T08:18:00.000-07:00

vi har pratat mycket om vår kärlek, iris och min alltså. och vi ser liksom vår relation som förebilden med stort "f". därför tror vi att om vi delar med oss av den så kan andra lära sej något. kanske inte komma lika långt som iris och jag men iaf ta några steg framåt på kärlekens knepiga väg. ja, för oss är den ju inte knepig längre *vi skrattar högt och hjärtligt, samtidigt som vi förenas i tokroliga minnen då vi fortfarande mötte utmaningar* numera är allt enkelt, ljuvligt, tryggt och passionerat. allt på en och samma gång.

för dom av er som inte känner att ni kommer vidare i relationen med hjälp av självhjälpsböcker, kurser och annat är den här bloggen ytterligare ett alterntiv. här kan ni ställa frågor, ta del av vår klokskap och förhoppningsvis stärkas och komma vidare på er vandring.

kärlek,
iris och jag